lördag 7 oktober 2017

Vad solsken är för den svarta mull




1. Vad solsken är för den svarta mull
är sann upplysning för stoftets frände.
Mer värt det vore än gods och gull,
om blott din Gud och dej själv du kände.
Trots mörka tider skall genom strider,
skall genom strider dock ljus omsider
sej bryta fram, sej bryta fram.

2. Som solen lyser i vårdagstid
och som den värmer i sommardagar,
all sann upplysning är mild och blid,
så att vårt hjärta den väl behagar.
Trots mörka tider skall genom strider,
skall genom strider dock ljus omsider
sin värme ge, sin värme ge.

3. Som örter blomstrar och säden gror
i varma dagar och ljusa nätter,
så livsupplysning i Norden bor,
hos unga hjärtan sin frukt den sätter.
Trots mörka tider skall genom strider,
skall genom strider en dag omsider
med frukt gå fram, med frukt gå fram.

4. Som fågelsången i lummig lund
mot himlen stiger på lätta vingar,
vårt modersmål i vår ungdomsstund,
när vår står fager, så ljuvligt klingar.
Trots mörka tider skall genom strider,
skall genom strider dock ljus omsider
med sång gå fram, med sång gå fram.

5. Upprinn då härligt med fröjd och tröst,
upplysnings sol ifrån högre zoner!
Sjung, unga skara, med hoppfullt bröst,
för modersmålet har ljuva toner!
Trots mörka tider skall genom strider,
skall genom strider en dag omsider
med sol gå fram, med sol gå fram.

6. Vår Gud själv vittnar att ljus är gott,
som sanning älskas, så ljus skall trivas,
och sist, när livet sin ände nått,
skall ljusets seger till lycka givas.
Så genom strider går upp omsider,
går upp omsider den dag vi bidar
i Herrens namn, i Herrens namn.

Lyft ditt huvud, du ungersven!




1. Lyft ditt huvud, du ungersven!
Svek dig hoppet och svek det igen,
blänker ett nytt i ditt öga
strax, och får glans från det höga.

2. Lyft ditt huvud och se dig om!
Något är det som ropar: kom!
och som med tusende munnar
livsmod och glädje förkunnar.

3. Lyft ditt huvud, ty inom dig
blånar också och vidgar sig
valvet där harpor klinga,
tonerna jubla och svinga.

4. Lyft ditt huvud och sjung det brått!
Aldrig kuvar du vårens skott!
Där det finns jäsande safter,

snart rör sig levande krafter.

5. Lyft ditt huvud och se dit opp
mot det höga, det strålande hopp,
som över världen sig välver
och i var livsgnista skälver!

Gaudeamus igitur




1. //: Glada i vår ungdoms dar
låt oss le och drömma! ://
Efter livets morgon ung,
efter ålderns kväll så tung
//: jorden ska oss gömma! ://

2. //: Släkten som gick före oss
med sin syn på tingen ://
så i höga salars loft
som i armods låga stoft -
//: kvar är ingen, ingen! ://

3. //: Kort är mänskolivets dag,
snart dess afton skymmer. ://
Döden kommer tågande,
ej på förhand frågande,
//: ingen undan rymmer ://

4. //: Leve lärosätet vårt
med dess professorer! ://
Leve varje glad student,
som de ut i världen sänt,
//: leve de som bor här! ://

5. //: Leve alla mogna mäns
levnadsfriska skara! ://
Leve fruarna också,
som i flor och fägring stå,
//: flitiga och rara ://

6. //: Leve fosterland och stad,
de som dem ska styra! ://
Leve gubbe, gumma grå,
de som rundhänt lät oss få 
//: mynt till mat och hyra ://

7. //: Dunkelmäns, tungusers hop,
er vårt verop drabbar! ://
Ner med mörkrets hela här,
ner med den som mot oss är,
//: som vår fröjd begabbar! ://


onsdag 4 oktober 2017

En sommardag i Kangasala

 

1. Jag gungar i högsta grenen 
av Harjulas högsta ås.
Vitt skina de blåa vatten, 
så långt de av ögat nås. 
Av Längelmänvesis fjärdar 
där skimrar ett silverband
och Roines älskliga vågor 
i fjärran kyssa dess strand. 

2. Och blå som en älsklings öga 
och klar som ett barndomshem 
den gungande Vesijärvi 
sig stilla smyger till dem. 
Och hundrade öar simma 
allt uti dess vida famn, 
naturens gröna tankar 
i blåa vågornas hamn. 

3. Men runtkring de täcka stränder 
stå furor i dyster krans, 
allt som den vise betraktar 
de jollrande barnens dans. 
Och skördarnas tegar luta 
mot dem sin böljande kind, 
och ängarnas blommor andas 
sin doft i sommarens vind.

4. Jag är blott en liten fågel 
med späda vingar och små; 
men vore jag örn i molnen, 
jag flöge högt i det blå, 
och flöge och flöge vida 
allt upp till Guds allmakts tron 
och sjönke där för hans fötter 
och kvittrade så min ton: 

5. Du helige himlens Herre, 
hör lilla fågelns bön: 
Ack, hur är din jord så ljuvlig! 
Hur är din himmel så skön! 
O låt våra sjöar stråla 
klart uti vår kärleks brand! 
O Herre, lär oss att älska, 
o lär oss älska vårt land!

tisdag 3 oktober 2017

Nu så kommer julen




1. Nu så kommer julen,
nu är julen här,
lite mörk och kulen
men ändå så kär.
Han i salen träder
med så hjärtligt sinn,
och i högtidskläder
dansar barnen in.
Ljusen och lanternan
glimmar över dem
som den klara stjärnan 
över Betlehem.

2. Brinn, du julens stjärna,
lys min barndomsstig!
O så gärna, gärna

ser jag upp till dig,
som jag dig förstode.
Liten liksom jag
var också den gode
Frälsaren en dag.
Och då sken du redan
på hans krubba klar,
och så sken du sedan
allt till våra dar.